Josefin med sällskap från Bromma i Sverige bodde på Hotel Punta Negra i Alghero från den 3. till den 7. juni 2008.
Juni 2008
Vi firade vår tioåriga bröllopsdag på Sardinien. Vi hade aldrig varit där förut, men vi hade en väldigt trevlig vistelse där. Vi kan ingen italienska, men vi försökte så gott vi kunde och lokalbefolkningen var van vid turister. Det var inte särskilt många som kunde engelska, men de var vana vid att försöka göra sig förstådda ändå, så det gick väldigt bra, alla var väldigt tillmötesgående. Vi hyrde en liten bil på flygplatsen och allt gick väldigt smidigt. Paret framför oss i hyrbilskön hade dock stora problem med uthyrningsbeviset, så jag hann bli rätt nervös innan det blev vår tur. Det gick förvånansvärt bra att åka bil i Italien. Det finns så många historier om det italienska sättet att köra bil. Visst var det intensivt, men det gick ändå bra att följa med i trafikrytmen utan att vara dumdristig. Det var försäsong, och det märktes. Det var inte så många turister och hotell och turismpersonal höll på att förbereda inför den stora turistinvasionen. Den lilla strandremsan var tom och jag tror att många tyckte att det var för kallt för att bada. I Medelhavet vill kanske många ha över 20 grader, men vi badade ändå.
Hotellet var trevligt, all personal var tillmötesgående. Lite slöseri dock med nya handdukar och nya tvålar varje dag. Dessutom hade det varit väldigt trevligt att ha belysning på balkongen. Maten var för det mesta väldigt god och vällagad. Det serverades alltid en förrätts- och salladsbuffé, primo piatti, secundo piatti och dessert. Och det fanns alltid färsk frukt. Allt ackompanjerat av ganska sliskig middagsunderhållning… Vi hann göra några utflykter under vår korta vistelse på Sardinien. Algheros Centro Storico var trevligt att strosa i. Vi åkte även bil till Capo Caccia och gick de drygt 600 trappstegen ner till Grotto di Nettuno, en fantastiskt vacker och imponerande grotta. En regnig dag tog vi bilen ner längs den hisnande vackra kustvägen till Bosa. Sista dagen åkte vi till Capo Giglio och gjorde en vandring ut till udden. Vandringsleden var välordnad, lite för välordnad för vår smak. Vi är naturmänniskor och hade nog en annan bild av hur naturen skulle vara på Sardinien. Det var väldigt buskigt och snårigt, det gick inte att ta sig utanför stigen. Det var mest pinjetallar (med gigantiska kottar) och buskar samt några korkekar. Flyget hem skulle gå på kvällen, men vi fick förvara våra väskor i lobbyn samt utnyttja hotellets faciliteter och tillgång till ett lånerum att byta om i, fram tills att vi skulle åka. Åker vi till Italien igen blir det nog med in-italia!
